LÄRORIKT ÄVENTYRSSPEL SOM FÖRENAR NYTTA MED NÖJE

Sweet City är ett lärspel i svenska som andraspråk (SVA) för elever i grund- och gymnasieskolan. Spelets uppbyggnad och utvecklingsgång baseras på moderna teorier och forskning om andraspråksinlärning.

Språkligt fokus i Sweet City

Sweet City har språkligt fokus på verben eftersom de är särskilt viktiga för en förståelig kommunikation. För att du som lärare ska förstå på vilket sätt verben är viktiga ges här lite språkliga förklaringar av verbens betydelse för satskonstruktioner, tidsaspekter och viljeyttringar. Sedan beskrivs hur Sweet City lyfter fram och utvecklar kunskap om just sådana här språkliga och centrala fenomen i svenska språket.

SATSKONSTRUKTIONER -
SPRÅKHANDLINGAR

Verben bär satsens konstruktion och i ett språk som svenskan är det verbens placering som signalerar det som benämns språkhandlingar. Alla meningar som någon uttrycker innehåller en språkhandling. Med det menas att när du talar med någon vill du inte bara förmedla ett innehåll utan också markera vad du vill med det du säger, alltså vilken språkhandling som gäller. För att visa tankarna bakom upplägget av språkhandlingar i spelet förklarar jag först lite om språkhandlingar.

TRE GRUNDLÄGGANDE SPRÅKHANDLINGAR

Det finns tre grundläggande språkhandlingar. En form av språkhandling är en fråga, alltså du meddelar med det att du vill veta något och få information av den du talar med. Du kan fråga på två sätt:

  1. Var är Kalle?
    Du sätter här ett frågeord först och vill ha ett svar med ett visst innehåll, t.ex. Han är hemma eller Han har rest till Spanien eller kanske Det vet jag inte. Den här sortens fråga innehåller: frågeord + verb på andra plats + innehåll (det man frågar efter).
  2. Är Kalle hemma?
    På denna fråga vill du egentligen bara veta om Kalle är hemma eller inte. Här placeras verbet först i satsen.

En annan form av språkhandling är en uppmaning, befallning eller liknande (imperativ). I detta fall vill du att den du talar med ska utföra något: Gå hem till Kalle!  Här sätter du verbet först i satsen. En tredje form av språkhandling är ett påstående: Kalle är hemma. Med detta vill du ge information till den du talar med. Då sätter du verbet på andra plats.

PLACERINGEN AVGÖR HANDLINGEN

Till skillnad från i många andra språk är det verbets placering som avgör språkhandlingen. Att kunna meddela om du ställer en fråga, gör ett påstående eller en uppmaning är av största betydelse när du talar med någon. Av den anledningen tränas spelaren i att kunna lyssna av språkhandlingar i spelet och nöta in dem. I spelet lär de sig att avlyssna om det handlar om fråga (t.ex. Var finns hatten?), påstående (som ofta är ett svar, Hatten ligger på stranden) eller uppmaning (Hämta hatten på stranden!). Särskilt viktigt är detta för helt nyanlända elever eftersom de ofta måste lära sig ett annat språkligt kommunikationsmönster än de är vana vid.

SATSKONSTRUKTIONER -
HUVUDSATSER OCH BISATSER

När du vill visa samband mellan två satser kan du antingen välja att foga ihop två huvudsatser med och, men, för, så och utan eller huvudsats och bisats med till exempel som, fastän, om, när eller för att. 

I Sweet City har vi medvetet börjat med att först kombinera huvudsats + huvudsats, eftersom man då sätter ihop två satser som är konstruerade på samma vis. Så småningom införs också huvudsats + bisats och främst som, när och att som är vanligast i språket och som inte kan uttryckas när man sätter ihop huvudsatser.

TIDSASPEKTER

Det är genom böjning av verben du talar om för din lyssnare om du pratar om det som sker nu, det som brukar ske, det som ska ske i framtiden eller det som hänt tidigare. I Sweet City tränas till att börja med mest nutid (presens) och också dåtid (preteritum) av vanliga verb. Många av de vanligaste verben har ett oregelbundet böjningsmönster och därför kommer de in på ett tidigt stadium, t. ex. går-gick, äter-åt och kommer-kom.

I undervisning i svenska som andraspråk är det vanligt att först gå igenom regelbundna mönster innan man kommer till de oregelbundna verben. Vi har valt att göra tvärtom för att lyfta fram och nöta in de vanligaste oregelbundna verben, eftersom det är just dessa som eleverna behöver först i sin vardag.

VILJEYTTRINGAR

Det är mycket vanligt att man i svenska språket kombinerar två verb för att tala om hur man själv ställer sig till det man tänker göra, t. ex. kan man säga;  jag vill gå, jag måste gå, jag kaneller jag får och uttrycker då olika förutsättningar i förhållande till ”gåendet”.  Sådana s.k. två-verbskonstruktioner innehåller först ett hjälpverb och sedan ett huvudverb och är viktiga att kunna redan på ett tidigt stadium.

För elever med svenska som andraspråk är detta en svår konstruktion om de ska få den grammatiskt korrekt eftersom det andra verbet aldrig ska böjas. Andraspråksinlärare skriver ofta jag måste går, jag kan går osv.  För att nöta in konstruktionen hur man förhåller sig till det som ska utföras och den grammatiska formen förekommer sådana konstruktioner ganska ofta.

Verben är alltså i fokus i Sweet City. Substantiv är naturligtvis också viktiga för att skaffa sig ett gott ordförråd, men vi har valt att fokusera på verben eftersom en förståelig kommunikation har som bas att man förstår och kan uttrycka språkhandlingar, tidsaspekter och viljeyttringar.

DEN SPRÅKLIGA NIVÅN

Spelet är tänkt för olika språkliga nivåer. Det finns etiketter, labels, som kan öppnas med översättningar till olika språk vilket gör att även den som är nybörjare kan spela spelet (utifrån sitt eget språk). Om det inte finns översättningar på det egna språket är parspelningar att rekommendera för nybörjare. De kan spela tillsammans med mer avancerade inlärare eller med nybörjare som har tillgång till ett översatt språk.

Mer avancerade inlärare kan spela spelet utan att att använda så mycket hjälp av etiketterna med förstaspråket. Den som är ännu mer avancerad kan spela spelet utan att använda språkhjälp och då gäller det att kunna lyssna in och utföra uppdrag. Allt lyssnande på andraspråket svenska är av godo för alla språkliga nivåer för inlärare av svenska.

Utgår från elevens egen kunskapsnivå

Spelet är inte inlagt på en särskild språklig nivå på samma sätt som i digitaliserade läromedelsböcker där man utgår från stegvisa nivåer som följer läroplanens utvecklingsgång för andraspråksutveckling. Spelet utgår från läroplanens övergripande skrivningar om förståelse av andraspråket för att tänka och kommunicera. Spelet har stort fokus på kommunikation där elever kan lära in kommunikativa uttryck och agera utifrån sin egen kunskapsnivå utan att det ställs för stora krav på förmågan att själv uttrycka sig korrekt.

ETT SPEL FÖR ALLA

Äventyrsspel spelas av elever i alla åldrar och även av vuxna. Vad gäller svenska som andraspråk kan vuxna och barn befinna sig språkligt på samma nivå eftersom spelet bygger på ett inlärarspråk,  och tiden för inlärning av svenska som andraspråk liksom också mängden av inflöde varierar stort mellan olika personer.

Spelet var på planeringsstadiet tänkt som ett spel för mellan- och högstadieelever men under den tid då spelet utvecklades fick vi göra omprövningar och utvidga åldersspannet. Under utveckling av spelet gjorde vi testkörningar i många omgångar i olika klasser och även bland vuxna. Vi upptäckte då att spelet intresserade och var till nytta för både äldre och yngre inlärare av svenska liksom även elever som har svenska som modersmål.

Olika vinster för olika åldrar

De skillnader vi såg var hur man hanterade spelandet beroende på ålder och spelvana. Yngre elever tränade mer att högläsa och repetera de textade dialogerna innan de utförde sina uppdrag medan äldre och mer läsvana elever  arbetade snabbare igenom dialogerna.

Spelforskning har visat att elever som övat upp kognitiva vanor i spel kan överföra sådana vanor till inlärningsspel i stil med detta. I klartext innebär det att spelvana elever kan överföra sina uppövade kognitiva förmågor i spel för att nu  tillämpa dem för förbättrad språkinlärning. Man kan därför se olika vinster med spelet i olika åldrar. Som lärare kan det också vara bra att veta att forskning visar att det blir bäst resultat vid användning av digitala spel i undervisningen om man, oavsett ålder, följer upp spelen med eleverna, t.ex. samtalar om dem, låter eleverna rita bilder osv.